..
känslan av ensamhet, känslan av oro, en obehaglig känsla
ibland har man svårt att veta vilken väg man ska gå, och vilken som ska vandra "vägen" med dig
av att någonting viktigt är borta, nåt som du behöver
ibland har man svårt att veta vilken väg man ska gå, och vilken som ska vandra "vägen" med dig
jag undrar så himla mycket, jag undrar för mycket, skälet till sömnproblem? ja
jag vill inte undra så mycket, jag vill vara en sån som inte undrar alls
jag vill veta vad som är fel, jag vill vara glad, vill inte tänka på det
eller rättare sagt så vet jag inte hur jag ska bära mig åt för att göra nånting åt det
men en sak jag vet är att det är aldrig försent att skapa minnen för livet
jag har många minnen, vi har många minnen, du har många minnen.. osv..
livet bara fylls på med minnen, och när man plötsligt saknar nånting viktigt
någonting som betytt/betyder mycket, då kan man känna sig ensam,
okej, jag vet att jag inte är ensam.. men känslan av att sitta hemma en kväll
det får mig att bli ledsen, känna ensamhet osv.. ett skäl till varför jag hatar att vara hemma
men tillslut kommer någon som vill hjälpa dig, någon som bryr sig om dig
jag kanske är en sån person för någon? och du kanske är en sån person för någon..?
det är så svårt att veta, jag vet inte hur jag ska bära mig åt när saker och ting händer
jag måste ta tid och tänka, tänka på vad som blir bäst för både mig, dig och oss och alla andra
när man tänker mycket, då får man svårt att sova, ifall man har svårt att sova,
då klarar man inte skolan nå bra, och gör man inte det.. då blir det inte bra sen heller
tanken på att nåt sånt skulle kunna ändra en hel framtid skrämmer mig!
jag vill kunna veta vad som är fel, jag vill kunna veta vad jag ska göra, vad vi ska göra
jag tänker så mycket men kommer ändå aldrig fram till någonting, jag kanske är feg?!
även om jag verkligen vill så går det inte, det är alla minnen som sprakar upp i huvudet
det blir svårt att komma på vad som ska göras, man tänker att då var då och nu är nu
jag vill inte tänka så, jag vill att då ska vara nu, fast samtidigt vill jag att nu ska vara nu
jag är lycklig nu, och jag har som jag vill, nästan! fast ändå är jag olycklig
egentligen vet jag ju vad som är fel, men jag vill inte tro att det är sant
de finns en förklaring till allt, men förklaringen till något jobbigt, det vill man inte tro.
Kommentarer
Postat av: astriddd
jag hittade din blogg... tillslut! hade helt glömt bort va den hette, men såg att du hade länkat den på din msn, så nu har jag hittat den! (värt och skriva allt det där... haha) ;)
... och jag känner igen mig i din text!
"ibland har man svårt att veta vilken väg man ska gå, och vilken som ska vandra "vägen" med dig"
precis så känner jag också, samma sak det där med känslan av att man känner att någonting som man behöver är borta.... himla jobbigt när man tänker mycket.... men allting löser sig, det gör det alltid :)
Postat av: svar till astrid
HAHA, tokfia!! ;)
saknar dig <3
Trackback
